Edith Södergran

En route/ I rörelse

Le jour assouvi n'est jamais le plus beau jour.
Le plus beau jour est un jour de soif.

Notre voyage a bien un sens, un but sand doute -
mais c'est la route, qui vaut la peine.

La meilleure destination, c'est le repos d'une nuit,
où le feu est allumé et le pain rompu à la hâte.

Dans les endroits où l'on ne dort qu'une fois,
le sommeil est confiant, les rêves remplis de chants.

En avant, en avant! Voilà que le jour point,
notre grande aventure est sans fin.

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd-
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.